Gunnar Muellers spelstrategi Djupadal

Gunnar Muellers spelstrategi

Djupadal

Gunnar Muellers spelstrategi

Djupadal

Att ta sig runt Djupadal så billigt som möjligt. ( att bestiga ett berg eller två)

Vår nya (25 år) bana var något i hästväg när den öppnades för spel strax efter sekelskiftet. Den var mer mogen för US Open då än den är nu, men trots många ändringar och förenklingar med igenlagda bunkrar, snällare greener och lättare approacher på flera hål, så kan man ändå inte påstå att den är särskilt lättspelad. Kanske möjligen om man träffar varje slag perfekt, men vem gör väl det? Banan är fortfarande vacker och tillräckligt utmanande där den ligger bland kullar och äppelodlingar med Stenshuvud och Hanöbukten i fonden. Scenisk så man blir tårögd om inte scoren blir alltför svårsmält. Här följer ett förslag till spelstrategi för dig som spelar banan för första gången.

Hål 1

Hål 2 (greenbunkern till höger är borttagen), hål 3 i bakgrunden

Hål 5

Hål 6

UT

Hål 1. Par 5. Hcp 3

Väldigt få hemmaspelare gjorde par på hålet under sina inledande varv och fortfarande är par en prestation trots att man bara behöver slå ett normalt utslag följt av ett hyfsat andraslag fram till eller förbi kröken. Där återstår ett inspel mot en högt belägen green. Tag en klubba extra på inspelet för bakkanten hjälper bollen tillbaka till green. Klarar du detta har du en birdieputt. Par är fortfarande en bra prestation!

Hål 2. Par 4

En hardhitter kan nå green på utslaget. Enda faran är en fairwaybunker på högersidan. Greenen ligger högt med betydande avrinningskanter åt alla håll. Dock lätt att stanna bollen. Ofta bara en liten wedge kvar eller varför inte en pitch-and-run?

Hål 3. Par 3.

I mitt tycke ett av de bästa korta korthålen jag spelat. Bara drygt 100 meter och inga konstigheter framför greenytan. Slå rakt och du blir belönad. Lågt eller högt spelar ingen roll. Du ser bunkrarna till vänster och sluttningen till höger. Hamnar man där krävs bra närspel. Gräset växer i riktning mot ”Hanöbukten fem knogar höger Stenshuvud” så du kan bestämma hastigheten på putten. Här kan vem som helst göra HIO.

Hål 4. Par 4. Hcp 1.

Enkelt att göra bogey. Slå ut, slå fram, pitcha upp och 2-putta. Svårt att göra par. Det krävs en bra drive mot vänster del av fairway som lutar åt höger, därefter ett proffsigt andraslag som når greenytan direkt i flykten. Ta extraklubba för nivåskillnaden. Par här och din dag är lyckad.

Hål 5. Par 3.

Åter ett korthål som du kan tämja om du bara slår rakt. Det är långt i meter men kraftigt nerför. Ovanligt hål med ovanligt vacker utsikt.

Hål 6. Par 4.

Kortaste vägen, ”tiger line” är längs vänsterkanten. Man ser inte greenen förrän man kommer inom 100 meter, men en siktstolpe visar var green ligger. Man kan säkrast nå detta skålformade greenområde, en s.k. ”punch-bowl,” om man slår inspelet något till höger om stolpen. Ovanligt hål för svenska förhållanden. Greenytan lutar från spellinjen. Den var innan ombyggnaden som en upp-och-nervänd tallrik, men nu är den säkert minst 4 % lättare!

Hål 7. Par 3.

Svårigheten att lyckas med detta hål hänger mycket på din greenläsning. Lutning och gräsväxt ska beaktas i högsta grad. Försök hamna på rätt platå. Återigen premieras det raka slaget, högt eller rullande saknar betydelse.

Hål 8. Par 4.

Ett skotskt hål. Man slår ut och undviker bunkrarna till höger eller slår över den vänstra av bunkrarna om du är väldigt stark. Resten är nerförsbacke ända till green. Det finns spelare som börjat putta utifrån 50 meter med viss framgång. Inspelet ska helst landa innan greenytan. Försök hålla andraslaget lite till höger om mitten av green. Vänsterbunkern samlar upp många bollar som till en början sett bra ut.

Hål 9. Par 5.

Vad är väl en golfbana utan vattenhinder? Längs högersidan rinner en bäck som sedan korsar rakt över hålet cirka 120 meter innan green. Bäcken rinner ut i en liten sjö till vänster. Där hamnar bollar som landat i sluttningen till vänster om fairway. Idealspelet är: Ut på fairway, fram så nära bron som möjligt och om allt gått bra attackerar man greenen. Ett rakt slag rullar in på green (som vanligt) och allt är frid och fröjd.

Här finns ett litet ”half way house” att tillgå för att ladda batterierna mm.

IN

Hål 10. Par 4. Det är gott om plats till vänster, men bästa linjen är mot bunkern utan att nå den. Andraslaget har en tendens att studsa åt höger. Till vänster om green ligger en grund bunker. Hålet kräver naturligtvis sedvanlig precision. Försök undvik att hamna till höger om green.

Hål 11. Par 3.

Trevligt korthål. Står flaggan på nedre platån är parmöjligheten stor för de flesta som lyckas tråckla in bollen på green. Om däremot hålet är skuret på den bortre delen av greenen behöver man verkligen lyckas med förstaputten. Läs både gräs och lutning!

Hål 12. Par 5.

Du behöver inte riskera vattenhindret på högersidan. Det finns gott om plats på fairway och semiruff mellan stenmuren och bunkern. På andraslaget håller man säkrast just till höger om bunkern i fjärran därför att ett missat andraslag från fairway har en viss tendens att ramla i vattnet till höger. Inspelet kräver precision och mod om du vill komma åt en lång pinnplacering. Djupa bunkrar.

Hål 13. Par 4.

Härligt med ännu en kort par 4. (Liksom hål 2.) Trots det kan mycket hända på ett till synes försvarslöst hål. Många kan ligga på eller nära green på 1 eller 2 slag, men betydligt färre kan hantera den snällt lutande greenytan. Lycka till med eagles och birdies!

Hål 14. Par 4.

Svårt hål för parjägaren. Det beror på andraslaget. Det krävs ett ypperligt inspel förbi eller till vänster om greenbunkern utan att hamna i den dolda vänsterbunkern. Ofta kan man slå upp bollen till vänster och se den studsa ner åt höger mot greenen, men det gäller att ha rätt styrka också.

Hål 15. Par 3.

Kanske det svåraste par 3 hålet på banan. Vanligaste linjen är över vänstra bunkern. Det finns alla möjligheter att chippa in till hålet därifrån. Greenbunkern till höger är svår. En extraloftad wedge och lite tur krävs. Från backtee, 200 m. är hålet en utmaning

Hål 16. Par 4.

Återigen ett skotskt hål, vad det nu innebär av blinda slag och diverse excentriciteter. Det börjar med ett utslag som bör hamna uppe på platån, så man slipper slå nästa slag helt i blindo. Väl uppe på backen får man lita till en siktpinne om man inte har turen att se toppen av flaggan. En bunker lurar framför greenens vänstra halva. Det är ofarligt till höger. Kanske sista birdiechansen!?

Hål 17. Par 4.

Ta in den magnifika utsikten och koncentrera dig på att slå en fin drive. Ju längre du kommer desto lättare andraslag. Greenen är banans mest svårträffade. Spela för framkanten. En miss till höger kan fortfarande räddas upp av en känslig chip medan en greenmiss till vänster är betydligt vanskligare.

Hål 18. Par 5.

Ett långt hål som avslutning och dessutom uppförsbacke sista 150 meterna. Hålet dogleggar åt vänster men bara de långtslående kan gena över vänsterkanten. Djupa bunkrar till höger kort om greenen samlar upp slicade inspel. Vänstersidan är säkrare för tillfället. Planer på att återskapa en bunker som låg där fram till 2016 har ännu inte förverkligats, men svårigheterna är inte över. Det borde finnas ett tröstpris till var och en som hålar ut med max två puttar. Att läsa denna green kräver visserligen ingen högskolekompetens men gärna ett gränslöst naivistiskt självförtroende.

19:e hålet. 30 m uppför.

Använd här dina sista krafter, ställ ifrån dig bagen och unna dig något riktigt gott i restaurangen.

Välkommen tillbaka!

För min älskade hemmaklubb

Gunnar Mueller