KLUBBENS HISTORIA
På stranden utanför Simrishamn stod en solig dag någon gång runt 1940 underläkare Hellgren med sin son och slog golfbollar när Provinsialläkare Johann Lehmann gick förbi och han blev erbjuden att slå ett slag. ”Jag slog en fullträff, som gick långt ut i Östersjön, dit ingen hade trott jag kunde slå. Det gav blodad tand! Jag ringde genast till vänner i Malmö för att undersöka om de hade några gamla klubbor jag kunde få. Jag fick tre klubbor. Tre rottingskaftade klubbor, en brassie, en mashie och en niblick. Oh forna tiders träskaftade klubbor! Klubbskaftet vibrerade liksom välvilligt i händerna på ett sätt som aldrig en stålskaftad kan. Därpå följde resor till Falsterbo och William Hester. Och så var jag fast!”
Så börjar historien om Österlens Golfklubb. Precis norr om Vik, bredvid Viks hotell fanns några betesängar som lockade till spel. Johann Lehmann lyckades intressera vännerna Köpman Oscar Nilsson, Ingenjör Frode Vils, Direktör Gösta Ehrnberg m fl. Tillsammans började man bland betande kor, hästar och badgäster, ställa i ordning backarna vid Vik för golfspel. Här lyckades man röja undan lite buskar gjorde sex utslagsplatser, man kalkade ringar som föreställde både green och hål. Platsen var de ängar där vi idag hittar hål 13-17
En annan av klubbens första golfare, Carl-Emil Polfeldt skaldade vid 10-års jubileet om Prins Eugen och Johann Lehmann.
”En prins en dag här såg ett stycke orört land, glömt kvar på samma sätt det utgått ur guds hand.
Dess skönhet grep hans själ han vill dess vyer måla, från Vik syns mången duk i milda färger pråla.
Eugen med kunglig hand slog banans första boll. I dikt han hyllas må för denna stolta roll.
En annan framsynt man tog vid där prinsen slutat. Och välvde planer på att få vårt fält inrutat.
Johann skall prisas som vår störste pionjär, ty ytterst hans förtjänst det utan tvivel är
Att prinsens tankelek blev till en färdig bana, som Johann mången gång med egen hand fick dana.”
1941 kom Svenska golfförbundet sekreterare Gunnar Tisell på besök och i Stockholmstidningen den 20 nov kan man läsa ”Att golfsporten utvecklas bevisar för övrigt de anläggningar av nya banor som för nuvarande planeras… Banan vid Vik som jag varit nere och sett på, är något av ett fynd. Gott om svängrum och den naturskönaste terräng man kan tänka sig med havet på ena sidan och skåneåsarna på andra” Rubriken till artikeln var ”Nytt golfparadis vid skånskt fiskeläge”. Den 1 december samma år skickar Thisell ett brev till Lehmann. ”…Jag har ingalunda glömt bort banan vid Vik. Läget var imponerande och markens beskaffenhet sådan, att jag anser, att där skulle kunna skapas en utomordentligt trevlig bana”.
Det här var nog precis den uppmuntran som behövdes för att man skulle fortsätta med sina planer.
Röjningen av marken var inte okontroversiell och passerade heller inte obemärkt ägarparet Karl Ottosson och hans hustru som kanske inte var helt förtjusta i intrånget eller golfbana som idé överhuvudtaget. 1942 när marken skulle köpas loss fungerade järnhandlare Oscar Nilsson som bulvan för att inga planer på golfbana skulle röjas och eventuellt hindra köpet att gå igenom eller priset höjas. I bakgrunden fanns Gösta Ehrnberg som finansiär. Ehrnberg var ägare till Läderfabriken i Simrishamn och var Simrishamns största arbetsgivare dessutom en stor golfentusiast. Den 17 juni 1942 köptes marken in för 21.000kr. 26,4 tunnland ängs- och betesmark. Två veckor senare transporterades köpet till Ehrnbergs läder för samma pris.
Den 7 november 1945 kunde man läsa följande artikel i Ystad allehanda.
”Vid ett sammanträde med golfintresserade i Bergrenska gården i Simrishamn igår kväll bildades en golfklubb, som erhöll namnet Österlens Golfklubb.
Sammanträdet till vilket tillslutningen var talrik, öppnades av dr J. A. Lehmann, som i sitt anförande berörde de svårigheter som tidigare stått i vägen för bildande av denna klubb. Det första hindret, att man inte ägde golfmarken ute vid Vik, röjdes emellertid undan, då ifrågavarande område köptes av direktör Gösta Ehrnberg. Kriget och avspärrningen hade sedan omöjliggjort anskaffande av golfmaterial. I fjol höst hade tanken på att skaffa en riktig golfbana åter gjort sig påmind. Vår främste expert på anläggande och planering av golfbanor, dr Sundblom, hade tillkallats och givit ett gynnsamt utlåtande om området. På vårsidan hade man kostnadsberäkningarna klara och endast kapitalfrågan återstod att lösa. Men efter hänvändelse till direktör Ehrnberg hade denne ställt 10,000 kr till förfogande för anläggande av en golfbana, för vilket ett varmt tack nu framfördes.
Arbetet ute på banan har i nuvarande stund hunnit så långt att man till nästa höst hoppas kunna ha en verkligt bra golfbana och nu följaktligen ansåg man sig kunna bilda en golfklubb”.
Den sexhålsbana som Rafael Sundblom ritat blev klar 1946. På ritningen över niohålsbanan är det bansträckningen exkl hål 5,6 och 7. Det hade inte varit helt utan hinder. Ett visserligen avslutat världskrig, en väldigt torr sommar och begränsade ekonomiska resurser bidrog också. Det sistnämnda uppvägdes dock av en stor arbetsinsats från många inblandade och en väl fungerande byteshandel bland traktens företag och lantbruk. Av denna bana finns idag i stort sett endast hål 13 och 14 kvar i någorlunda samma sträckning.
1941 kom Svenska golfförbundet sekreterare Gunnar Tisell på besök och i Stockholmstidningen den 20 nov kan man läsa ”Att golfsporten utvecklas bevisar för övrigt de anläggningar av nya banor som för nuvarande planeras… Banan vid Vik som jag varit nere och sett på, är något av ett fynd. Gott om svängrum och den naturskönaste terräng man kan tänka sig med havet på ena sidan och skåneåsarna på andra” Rubriken till artikeln var ”Nytt golfparadis vid skånskt fiskeläge”. Den 1 december samma år skickar Thisell ett brev till Lehmann. ”…Jag har ingalunda glömt bort banan vid Vik. Läget var imponerande och markens beskaffenhet sådan, att jag anser, att där skulle kunna skapas en utomordentligt trevlig bana”.
Det här var nog precis den uppmuntran som behövdes för att man skulle fortsätta med sina planer.
Röjningen av marken var inte okontroversiell och passerade heller inte obemärkt ägarparet Karl Ottosson och hans hustru som kanske inte var helt förtjusta i intrånget eller golfbana som idé överhuvudtaget. 1942 när marken skulle köpas loss fungerade järnhandlare Oscar Nilsson som bulvan för att inga planer på golfbana skulle röjas och eventuellt hindra köpet att gå igenom eller priset höjas. I bakgrunden fanns Gösta Ehrnberg som finansiär. Ehrnberg var ägare till Läderfabriken i Simrishamn och var Simrishamns största arbetsgivare dessutom en stor golfentusiast. Den 17 juni 1942 köptes marken in för 21.000kr. 26,4 tunnland ängs- och betesmark. Två veckor senare transporterades köpet till Ehrnbergs läder för samma pris.
Den 7 november 1945 kunde man läsa följande artikel i Ystad allehanda.
”Vid ett sammanträde med golfintresserade i Bergrenska gården i Simrishamn igår kväll bildades en golfklubb, som erhöll namnet Österlens Golfklubb.
Sammanträdet till vilket tillslutningen var talrik, öppnades av dr J. A. Lehmann, som i sitt anförande berörde de svårigheter som tidigare stått i vägen för bildande av denna klubb. Det första hindret, att man inte ägde golfmarken ute vid Vik, röjdes emellertid undan, då ifrågavarande område köptes av direktör Gösta Ehrnberg. Kriget och avspärrningen hade sedan omöjliggjort anskaffande av golfmaterial. I fjol höst hade tanken på att skaffa en riktig golfbana åter gjort sig påmind. Vår främste expert på anläggande och planering av golfbanor, dr Sundblom, hade tillkallats och givit ett gynnsamt utlåtande om området. På vårsidan hade man kostnadsberäkningarna klara och endast kapitalfrågan återstod att lösa. Men efter hänvändelse till direktör Ehrnberg hade denne ställt 10,000 kr till förfogande för anläggande av en golfbana, för vilket ett varmt tack nu framfördes.
Arbetet ute på banan har i nuvarande stund hunnit så långt att man till nästa höst hoppas kunna ha en verkligt bra golfbana och nu följaktligen ansåg man sig kunna bilda en golfklubb”.
Den sexhålsbana som Rafael Sundblom ritat blev klar 1946. På ritningen över niohålsbanan är det bansträckningen exkl hål 5,6 och 7. Det hade inte varit helt utan hinder. Ett visserligen avslutat världskrig, en väldigt torr sommar och begränsade ekonomiska resurser bidrog också. Det sistnämnda uppvägdes dock av en stor arbetsinsats från många inblandade och en väl fungerande byteshandel bland traktens företag och lantbruk. Av denna bana finns idag i stort sett endast hål 13 och 14 kvar i någorlunda samma sträckning.
På banan i Vik behövde man också ett klubbhus. Picknick var väl härligt vid de flesta väder men man behövde också omklädning och förvaring. Bredvid banan fanns ett litet hotell. Man hyrde i några år in sig i deras annex men det blev så småningom för trångt. Hotellbyggnaden finns idag kvar som privatbostad och ligger till höger om dagens 16:e hål,
På 40-talet var detta pionjärgäng också aktiva i Hooks GK vars medlemmar vid denna tid nästan enbart bestod av stamgäster på herrgården, men man hade sex hål och ett klubbhus med en populär veranda som man tog inspiration från. Frode Vils var vice ordförande där några år och t ex fanns det redan 1946 ”Frode Vils hederspris” i den klubben. Uppe vid Hook närmare bestämt i Frödaröd, hade Vils lyckats köpa en timrad smålandsstuga. Stugan var i två våningar, men man behövde bara bottenvåningen. Eftersom vintern var osedvanligt kall när österleningarna var på plats för att montera ner den, värmde sig det stora tillresta sällskapet genom att elda upp resterna av ovanvåningen medan man nogsamt demonterade bottenvåningen. Stugan kunde sedan återuppföras hemma i Vik, nu förvandlad till ett klubbhus med utsikt över golfbanan och havet. Naturligtvis inte utan att i pressen kallas för ett ”förargelsens hus”, många tyckte att det förstörde naturen och var anskrämligt placerat. Klubbhuset (numera privatbostad mellan dagens hål 14 och 16) skänktes mycket frikostigt av Frode Vils som även tillträde som ordförande detta år.
När herrarna satt i styrelsen och spelade golf var det fru Ingeborg Lehmann, senare fru Vils, den som höll i det mesta. Hon satt i styrelsen med ansvar för finanserna fram till 1961 men hon var i praktiken också banchef, klubbhusvärdinna och ansvarig för uthyrning av övernattningsrummen i klubbhuset, samtidigt som hon sålde bollar och t o m åtog sig att ta hand om barnpassning medan föräldrarna var ute på banan.
Hon var därutöver dessutom en av de vassaste golfspelarna i klubben och 1950 blev hon klubbmästare. Vi denna tid spelade faktiskt herrar och damer i samma klass. Några år senare lär hon dessutom ha blivit Colombiansk mästarinna under en affärsresa till Sydamerika.
En annan stor profil i klubben i modernare tid är Gunnar Mueller. Han började träna på klubben under somrarna på 60-talet. Redan 1966 blev han klubbmästare och här tror vi något unikt i golfsverige bör uppmärksammas, senaste gången han vann klubbmästerskapet var 2019. Det är en bra bit mer än 50 år emellan dessa vinster. Han titulerade även sig som klubbmästare sex ggr i rad i mitten av 80-talet efter att han avslutat sin karriär på europatouren och börjat jobba som tränare på ÖsGK. Efter några avstickare till andra klubbar kom han tillbaka 2010-talet som omtyckt tränare och rycker fortfarande in då och då.
På sjuttiotalet lyckades klubben arrendera ytterligare drygt 60 tunnland mark. Man hade redan nu drömmar om 18 hål men en del av marken utarrenderas vidare till ett senare tillfälle. Under åren 1972-1974, ändrade man om bansträckningen på 9-hålsbanan rejält grundat på förslag från Douglas Brasier. Det nya området innehöll bl a Plöten och man fick ett fint par-3 hål över vatten som än idag är en härlig utmaning.
1979 bjöds Gården Nyhem ut till försäljning. Säljaren var inte intresserad av någon golfbana så klubben var ej aktuell som köpare. Men klubbledningen lyckades övertala Simrishamns kommun att utnyttja sin optionsrätt. Klubben arrenderade sedan den mark man behövde för att kunna få plats med en 18-hålsbana. Medlemmen Tommy Nordström fick uppdraget på ideell basis att rita en ny 18-hålsbana. Det blev hans första bana men många fler skulle komma. Under ledning av ordf. Magnus Jernström ritade Tommy Nordström banan och med hjälp av banchef Evert Nordin skapade de, med minimala ekonomiska resurser, en bana mycket lik den vi idag ser. Slutsumman landade på 500.000kr. Banan invigdes den 17 maj 1981.
Under åren som gick gjordes några förändringar bl a tillkom det vackra och roliga hål 7 längs med havet och en gammal par tre blev ett övningsområde precis söder om restaurangen. När man kunde erbjuda 18 hål och restaurang ökade antalet medlemmar och gäster och 1988 var ekonomin tillräcklig stark för att man skulle kunna köpa loss den mark på vilken banan låg.
Nästa stora projekt för klubben dyker upp 1998 då man blir erbjuden att köpa mark på andra sidan vägen. Tommy Nordström kontaktades och bads om ett utlåtande huruvida det var möjligt att bygga en golfbana på marken. Han blev väldigt begeistrad och erbjöd sig att utan kostnad rita en bana där. Marken lämpade sig på många sätt utmärkt för en golfbana. Inte minst p g a att den låg på flera, flera meter sand men också för att stora delar var en härligt böljande fruktträdgård. Snart inleddes förhandlingar med fler grannar om mer mark för att kunna få plats med en bana. Våren 1999 på ett extra styrelsemöte slutade en sluten votering för eller emot projektet 213 mot 213. Efter kontrollräkning noterades att en röst hade hamnat fel och ”för” vann därmed med två rösters marginal. Idag ångrar få medlemmar att man byggde den nya banan. Men det var en lång väg dit och utan ordf. Johnte Dymling (som för övrigt år 2003 erhöll Riksidrottsförbundets förtjänsttecken Guldmärket för sina insatser för golfsverige), Tommy Nordström och några andra eldsjälar hade det inte gått hela vägen. Vid midsommar 2001 invigdes banan med en intern tävling.
Planen var också att bygga om det gamla fruktpackeriet som låg angränsande till klubbhus. Ett skifte som låg mellan banan och landsvägen köptes in och man kunde genom att sälja ut tomter till bebyggelse finansiera ett klubbhus uppe på toppen med en makalös utsikt över bana och Östersjön. Idag är Österlens Golfklubb en klubb med ca 2000 medlemmar, två fullängdsbanor och en korthålsbana men med samma fantastiska utsikt som för 80 år sedan. /Staffan Olsson
